Amager + fatlagring = sant
Jag har ett gott öga till Amager Bryghus (inte etiketterna, innehållet!). Särskilt de fatlagrade historierna. Få håller en lika jämn och hög standard när det gäller öl ur ek. I övrigt skjuts det lite mer från höften, det blandas och ges mellan stilar och recept och allt är inte oumbärligt. Det görs aldrig något direkt dåligt, bäst att stryka under, det är snarare förväntningarna som är höga. Med all rätt, den danska eliten brukar ju förse oss med brygder av världsklass.
En vän med en bil rullade över bron. En bil baktyngd med lådor från Amager, avgasröret i asfalten. Här ska provas, och jag får vara med! Tack Bill, tack Öresundsbron. Sex sorter redovisas nedan. Bara sex? Ja, öl som finns/funnits på Systembolaget eller som provats tidigare hoppar vi över den här gången.
Som ni vet är ölvärlden numera rena kollot. Alla vänstras med alla och snart har varenda bryggare av rang minst ett samarbete på sitt samvete. Inga mindre än Three Floyds, Cigar City och Against the Grain Brewery har här haft sina respektive fingrar med i spelet.
Amager – Hr. Frederiksen Niepoort Edition 11,0 % (Imperial Stout lagrad 12 månader på portvinsfat från Niepoort)
Sötaktig i början, torrare/humligare på slutet = bra balans där allt mixas i mitten. Fet, krämig, rund, komplex. Ursprungsvinet finns där men detta är absolut inte överfatat. Snygga porttoner, fin samverkan mellan öl och vin. Rostade kaffebönor, kallt kaffe, kakao, pomerans, apelsinmarmelad, sötlakrits, tuggtobak, piptobak, torkade aprikoser, katrinplommon, läderfåtölj, gamla böcker, salmiak, stensöta, russin och kvalitetschoklad. Lång och intensiv eftersmak. Integrerad alkohol. Ingenting stör eller domderar. Amager kan det här med fatlagring. Lysande.
Poäng: 91
Är etiketten verkligen rolig?
Amager/Against the Grain Brewery – The Great Big Kentucky Sausage Fest 7,7 % (Imperial Brown Ale)
Brown ale i amerikansk utstyrsel, som förväntat ordentligt humlat. O´boypulver, karamell, apelsinchoklad och choklad med rosenblad, vingummi, tall, citrus. ”Brun” och rostad. Finstämd knäckighet som följer med hela vägen, även om (bitter)humlen styr och ställer det mesta i munnen. Egentligen en rätt smarrig pjäs. Men det blir poängavdrag för den dåligt maskerade alkoholen och den mindre upphetsande smaken av aska.
Poäng: 81
Amager – Smoking Scotsman 10,2 % (Wee Heavy bryggd med torvrökt malt)
Kakao, chokladpudding, desserter, russin, dadlar och andra torkade frukter. Råsocker och muscovadosocker. Maltig och ”sädig”. Väldigt söt. Lite stall och dynga i bakgrunden, hör inte hemma här och känns inte jättetrevligt. Lätt infektion? Men det största problemet är avsaknaden av torv och rök. Amager utlovar ”Islay feeling”, men detta är ungefär så långt från Islay man kan komma. Mer som att knalla runt i en fudgefabrik i Edinburgh. Okej, det finns en lätt, lätt, lätt ton av rök. Men Islay? Nej. Synd, för mer torr torv (eller humle) hade sannerligen behövts för att balansera denna galna sockerchock. Nu är ju wee heavy en söt stil. Riktigt så här kladdigt får det ändå inte vara enligt min bok.
Poäng: 78
Amager – Hr. Papsö In Black 5,5 % (Black IPA)
Humlearomatisk och humledominerad, så klart. Viol, knäck (i doften), katrinplommon, saltlakrits, rödfruktiga och hårt rostade kaffebönor. För torr och efterbesk, saknar sötma, harmoni och fokus. ”Gröna” toner (humlen) i såväl doft som smak. Spretigt och viktlöst, som så ofta med svart IPA.
Poäng: 77
…och kvar blir endast en bitter eftersmak.
Amager/Cigar City – Xiquic and the hero twins 9,0 % (Imperial Stout bryggd med svartpeppar och cederträ)
Avdelningen humledopad stout. Salmiak, lakritsrot, pomerans, viol, kakao, apelsinchoklad och kall högoktanig choklad. Pepprig, det sticker faktiskt lite i ögonen. En aning spritig i eftersmaken, men det går att leva med. Tydlig sötma första tredjedelen, sedan drämmer humlepåken till. Rejält. Knockad och blodig ligger man på golvet och kippar efter syre. Alldeles för bitterhumlat, efter tre klunkar är smaklökarna totalt överkörda och i det närmaste bortdomnade. Jag kan bara inte förstå poängen. Så onödigt, för det här kunde ha blivit riktigt bra. I periferin döljer sig nämligen en snäll och varsam jätte.
Poäng: 79
Amager/Three Floyds – Arctic Sunstone 6,0 % (American Pale Ale)
Humleolja och humlekoncentrat! Nästan explosiv i sin humleframtoning, wow! Massor av gulorange frukt och citrus. Tallbark och hälltallskog, aprikoser och aprikosmarmelad, citrongräs, citronmeliss, fläderblom. Här finns tillräckligt med maltsötma. Här hålls beskan i tyglar. Här visar Amager och Floyds hur en slipsten ska dras, så HÄR mina damer och herrar gör man en balanserad humlebomb. Så fruktig, så fräsch, så snygg, så ren, så romantiskt aromatisk. Så god. Försommaren i ett glas. Okej, inte jordklotets allra fylligaste öl, det måste medges. Men mycket vassare än så här blir inte en bruks-APA på sex procent. Nu ska jag vara tyst ett tag och njuta av försommarminnen.
Poäng: 91
Korvfest! Dock ej i Kentucky.
Sammanfattning: Som sagt, Amager blandar och ger. Ibland stämmer allt. Ibland känns det forcerat och hafsigt, som om det bara måste släppas något nytt NU, helst igår (Mikkellersyndromet). Särskilt besviken, ja jag måste använda ordet besviken, är jag på två av de tre samarbetsbrygderna. Three Floyds levererar dock som nästan alltid. Älskade Three Floyds. Idoler och ikoner.
I vanlig ordning imponerar det trälagrade kanske allra mest. Undrar om jag någonsin gett en fatad Amager under 90 poäng. Näe, det har jag inte. Fantastiskt faktiskt. Det är därför Amager nämns som ett favoritbryggeri under min personpresentation uppe till höger.
En svart IPA står nästan alltid på darriga ben. Nio av tio haltar betänkligt.
Vad jag vill ha i påskägget? En låda Arctic Sunstone. Lagom till den första vårvärmen.
När ska Amager överge sina fruktansvärda etiketter? Nej, de är inte roliga. Bara fruktansvärda.
Läs mer: Amager Bryghus, Ratebeer: Hr. Frederiksen Niepoort Edition, Arctic Sunstone, Hr. Papsö, Smoking Scotsman, Xiquic, The Great Big Kentucky Sausage Fest
